Det finns få saker som intresserar mig så lite som att släktforska. Kanske är det för att min farmor och farfar faktiskt hade koll på släkten, ganska långt tillbaka – jag vill gissa 1500-talet? Detta fanns nedtecknat i en bok som utkom med ojämna mellanrum, kallad Svenska Adelskalendern. Mina föräldrar har nog ett exemplar stående i bokhyllan, efter min farmor och farfar, tror jag. Jag slog upp mig själv där en gång, det var ju lite kul.
Men, som mycket annat som kretsar kring titlar och stroppighet, så kom medverkan i Svenska Adelskalendern med en prislapp, något ingen var särskilt intresserad av att betala. Så vill man hitta mig där får man hitta en utgåva från 80-talet, gissar jag. Det har jag ingen, så jag kan inte svara bättre på dagens bloggprompt än så här. Men det får väl räcka, kan jag tycka. Släktforskning är ju trots allt så urbota tråkigt, så två stycken text är allt det får hos oss.