flytten 2022

Det är mycket väntan i samband med en flytt. Först väntar man på att hitta rätt lägenhet, sedan väntar man på tillträdet, och har man otur måste man vänta på att det befintliga boendet ska säljas. När man väl tillträtt så väntar man på att målare och hantverkare ska bli klara, och sedan väntar man på att flytta in. Väl inflyttad, ja då väntar man på leveranser – alla dessa leveranser! – och väntar, väntar, väntar.

Som nu. Vi väntar på soffor, och att de facto kunna använda vårt vardagsrum. Bortsett en drink på golvet för att inviga den nya vinylförvaringen från Tylko, så har det mest varit M som suttit på golvet och tittat på tv. En tv som, för övrigt, sannolikt inte kommer att få plats. Det väntar vi också på att inse, för övrigt.

Sofforna – de här, från Muuto – har, likt skivförvaringen, varit ett äventyr. Var är de, egentligen? Ett tag såg det ut som att de skulle anlända i början av förra veckan, sedan i slutet. De har befunnit sig i Sverige sedan i fredags, men logistiken krånglar, fast de står där i Sollentuna. Många mejl senare så slutade det med ännu en helg utan praktiskt vardagsrum.

Nu är det måndag, och vi väntar vidare. Är det idag det händer? Det är bäst att inte hålla andan…

Vi är, som bekant, mitt i en flytt. Eller ja, flytten är genomförd och alla våra prylar står intryckta i de rum vi inte ska göra något i, så att målarna ska kunna jobba fritt. Det betyder att det är lite svårt att bo i lägenheten, så vi har, sedan i slutet av förra veckan, hotellsurfat.

Först var det ett misslyckat boutiquehotell, som bekant, och sedan blev det Diplomat – ett mer säkert kort. Helgen spenderades på landet, vilket är en annan historia, med elektriker och luftvärmepumpar, innan vi återvände till stan, och nästa hotell.

Så var det dags att säga hej då till lägenheten på Torsgatan. Flyttstädat och klart och visst kändes det lite vemodigt att låsa dörren för allra sista gången. Fina minnen har skapats här och det var tre bra år. Torsplan som område har verkligen potential! Det händer så mycket hela tiden, nya hus byggs, fler restauranger poppar upp och det råder verkligen en äkta storstadskänsla. Vår nya gata är mer kvar i det gamla, på ett bra sätt. Det finns för- och nackdelar med allt så klart. Jag kommer sakna den korta vägen till stans bästa Hemköp, men jag ser fram emot att bo på en gata i en lugn återvändsgränd. Hej då, tack för allt!

Jag sitter på golvet i vår nya lägenhet och väntar på att flyttlasset ska anlända. Detta efter en dålig natt på ett överdesignat boutiquehotell som hade klara problem med råttor i väggarna. Ögonlocken är tunga, Helena är och köper lunch, och jag sitter här. Det finns inga stolar eller bord, förstås, men jag överväger att sno målarnas – som självfallet skulle komma samtidigt – trappstege. Men den är skitig, och förresten orkar jag inte baxa ut den från deras uppladdning av utrustning, färg, och allt vad det är. 

Målarna, de är på lunch, precis som flyttgrabbarna, så det är tillfälligt tyst. Första tysta stunden sedan … ja, inte var det inatt i alla fall. Det är bara jag och min tinnitus, en liten stund.

Nu är vi igång med flyttpackandet! M:s rum är klart, och nu är även alla vinylskivor nedpackade i lådor och tavlor inslagna i bubbelplast. Det återstår kläder och hela köket och sedan allt sådant där som hamnar under kategorin ”övrigt”, vilket brukar vara det jobbigaste (taklampor, krukväxter, städprylar).

Det viktigaste när man flyttpackar är att man är bekvämt klädd (hej sitta på golv), att det finns kaffe (och kanske lite smågodis), bra musik att lyssna på och tid för regelbundna pauser.