Vi är, som bekant, mitt i en flytt. Eller ja, flytten är genomförd och alla våra prylar står intryckta i de rum vi inte ska göra något i, så att målarna ska kunna jobba fritt. Det betyder att det är lite svårt att bo i lägenheten, så vi har, sedan i slutet av förra veckan, hotellsurfat.

Först var det ett misslyckat boutiquehotell, som bekant, och sedan blev det Diplomat – ett mer säkert kort. Helgen spenderades på landet, vilket är en annan historia, med elektriker och luftvärmepumpar, innan vi återvände till stan, och nästa hotell.

Vi ska måla några av rummen och nu har vi valt färg! Vi provmålade tre olika kulörer och det landade i en gyllene beige färg från Jotun. Vi vill skapa en varm och mysig känsla och den här färgen kändes perfekt.

Vi testade tre färger från Jotun, ”Space”, ”Soft” och ”Vanilj”. Valet föll på ”Soft”.

Så var det dags att säga hej då till lägenheten på Torsgatan. Flyttstädat och klart och visst kändes det lite vemodigt att låsa dörren för allra sista gången. Fina minnen har skapats här och det var tre bra år. Torsplan som område har verkligen potential! Det händer så mycket hela tiden, nya hus byggs, fler restauranger poppar upp och det råder verkligen en äkta storstadskänsla. Vår nya gata är mer kvar i det gamla, på ett bra sätt. Det finns för- och nackdelar med allt så klart. Jag kommer sakna den korta vägen till stans bästa Hemköp, men jag ser fram emot att bo på en gata i en lugn återvändsgränd. Hej då, tack för allt!

Äntligen! Nycklar i hand och ett andra besök i vad som ska bli vårt nya hem. Det är rätt sjukt egentligen, att göra så stora köp baserat på tio minuter under en visning för månader sedan, men så är det. Och det är vi glada för, för nu är den vår!

Naturligtvis firades detta in stånds-enligt, med champagne och skål.

Jag sitter på golvet i vår nya lägenhet och väntar på att flyttlasset ska anlända. Detta efter en dålig natt på ett överdesignat boutiquehotell som hade klara problem med råttor i väggarna. Ögonlocken är tunga, Helena är och köper lunch, och jag sitter här. Det finns inga stolar eller bord, förstås, men jag överväger att sno målarnas – som självfallet skulle komma samtidigt – trappstege. Men den är skitig, och förresten orkar jag inte baxa ut den från deras uppladdning av utrustning, färg, och allt vad det är. 

Målarna, de är på lunch, precis som flyttgrabbarna, så det är tillfälligt tyst. Första tysta stunden sedan … ja, inte var det inatt i alla fall. Det är bara jag och min tinnitus, en liten stund.

Nu är vi igång med flyttpackandet! M:s rum är klart, och nu är även alla vinylskivor nedpackade i lådor och tavlor inslagna i bubbelplast. Det återstår kläder och hela köket och sedan allt sådant där som hamnar under kategorin ”övrigt”, vilket brukar vara det jobbigaste (taklampor, krukväxter, städprylar).

Det viktigaste när man flyttpackar är att man är bekvämt klädd (hej sitta på golv), att det finns kaffe (och kanske lite smågodis), bra musik att lyssna på och tid för regelbundna pauser.

Den första posten är alltid den svåraste. Hur börjar man ett narrativ, som ju en blogg av klassiska mått ändå är? Kanske med att förklara varför vi – Helena och Thord – startar en blogg, mitt i en flytt dessutom.

Det är nog just narrativet vi gillar. Något pågående och, inte minst, eget. Inga snokiga sociala medier som ska lura dig till att scrolla vidare i all evighet, bara vi och vårt. Så, nästa fråga är förstås, vilka är vi?