Nytt rekord i flummighet från dagens Bloganuary-bloggprompt. Se själva:

”What is a treasure that’s been lost?”

Jag tolkar den som något som upplevs som en förlorad skatt, eller rättare sagt, något värdefullt som gått förlorat. Och det kan ju vara en hel del, om man säger så – mycket har ju förändrats, och därmed potentiellt förlorats, genom åren, på såväl det privata planet som i samhällets alla skikt.

Tror bestämt att jag bidrog ytterligare till flummigheten där…

Dagens bloggprompt i Bloganuary-serien är väl lite fånig, kan jag tycka, men visst, det är klart vi kan berätta om våra tidigaste minnen. Jag (Thord) börjar, med brasklappen att det här är ett av de tidigaste minnena jag kan erinra mig just nu. Skrev inte direkt dagbok på den tiden, om man säger så…

I alla fall, det innefattar ringar, ni vet, sådana där som hänger från taket i gamla idrottshallar. När vi flyttade till Brantevik så var det öppet till nocken (typ) på större delen av nedervåningen. Det var en rejäl villa, två våningar, där jag tror vi renoverade de övre sovrummen, men jag är inte säker. I alla fall, pappa (tror jag, men det kan ha varit någon som bott där tidigare) hade satt upp ringar från bjälkarna i taket. Jag hängde i dem konstant, dinglade runt och slog volter. Jag var fyra eller fem, och det gjorde mig väldigt stark i nyporna.

Så var det med det. Vad säger du, Helena?

Det var dagens fråga från WordPress och Bloganuary dag 2. Den frågan är ganska enkel att svara på tycker jag. Jag är nämligen skraj för rätt mycket som jag ändå utsätter mig för. Här är tre saker jag borde få medalj för!

1. Åka skridskor vid snart 45 års ålder. Jag har inte stått på ett par skridskor sedan 90-talet. Rädd för att ramla och slå mig mest, inte så mycket för att göra bort mig. Det känns så sjukt svajigt och svårt att hålla balansen. Men efter ett par timmar på isen så känns det inte lika läskigt längre. Så ja, det är faktiskt ganska modigt!
2. Köra bil. Jag tog körkort rätt sent och tyvärr inte som alla andra som gjorde det då de var unga och orädda vid 18-årsålder. Det lossnar aldrig riktigt för mig med det här med bilkörningen, men jag försöker köra litegrann ute i Gnesta där vi har vårt landställe, mest på somrarna. Blir lika stolt över mig själv varje gång jag vågar ta bilen någonstans på egen hand. Då känner jag mig modig.
3. Våga lita på magkänslan. Jag brukar veta vad som är rätt för mig, har helt klart en magkänsla när det kommer till vissa saker. Att våga gå på den känslan och ta svåra beslut är nog också ganska modigt faktiskt.

WordPress.com kör en grej som heter Bloganuary, vilket betyder att de skickar ut en bloggprompt varje dag nu i januari. Du kan haka på själv, och måste inte använda WordPress eller WordPress.com, men du behöver ett konto (det är gratis) för att skriva upp dig på prompterna.

Eller så kikar du in här, på T39, varje dag, för vi tänkte vara med. Det betyder dagliga bloggposter med någon form av tolkning av dessa bloggprompter under hela januari. Nåja, det är planen i alla fall.

Så, nu kör vi!

Jag har en dröm om att ha långt grått hår när jag blir äldre. Det ska gärna vara uppsatt i en stram knut i nacken. Hittills har jag tyvärr inte sett ett enda grått hårstrå och i väntan på detta försöker jag hålla mitt hår så kallt det bara går. Jag har en undebar frisör som jag gått hos i mer än 20 år och hon bleker slingor på mig några gånger per år. Efter ett par veckor blir de kalla tonerna tyvärr varmare och varmare och går mot gult, vilket jag avskyr. Nu har jag hittat lösningen!

En grej jag börjat med som jag vill dela med mig av! Jag försöker gå till gymmet regelbundet, men det går väl sådär. Vissa veckor är jag superambitiös och går flera dagar, andra veckor orkar jag inte gå en enda gång på grund av för mycket jobb eller annat som stressar. Men! När jag väl kommer iväg till gymmet så har jag startat en liten self care-ritual som går ut på att efter varje pass ägna minst tio minuter åt nedvarvning på matta, med lugn musik i öronen. Det må låta simpelt och är absolut inget revolutionerande, men för mig har detta lett till mycket positiva effekter på mitt välmående. Så här går det till!

Det är mycket väntan i samband med en flytt. Först väntar man på att hitta rätt lägenhet, sedan väntar man på tillträdet, och har man otur måste man vänta på att det befintliga boendet ska säljas. När man väl tillträtt så väntar man på att målare och hantverkare ska bli klara, och sedan väntar man på att flytta in. Väl inflyttad, ja då väntar man på leveranser – alla dessa leveranser! – och väntar, väntar, väntar.

Som nu. Vi väntar på soffor, och att de facto kunna använda vårt vardagsrum. Bortsett en drink på golvet för att inviga den nya vinylförvaringen från Tylko, så har det mest varit M som suttit på golvet och tittat på tv. En tv som, för övrigt, sannolikt inte kommer att få plats. Det väntar vi också på att inse, för övrigt.

Sofforna – de här, från Muuto – har, likt skivförvaringen, varit ett äventyr. Var är de, egentligen? Ett tag såg det ut som att de skulle anlända i början av förra veckan, sedan i slutet. De har befunnit sig i Sverige sedan i fredags, men logistiken krånglar, fast de står där i Sollentuna. Många mejl senare så slutade det med ännu en helg utan praktiskt vardagsrum.

Nu är det måndag, och vi väntar vidare. Är det idag det händer? Det är bäst att inte hålla andan…

Jag tänkte berätta lite om vad vi fixat och putsat med här hemma! Lägenheten var i bra skick när vi tog över den så några stora ingrepp behövdes inte. Däremot ville vi ändra lite färger och annat smått för att göra det mer till vårt. Alla färger gick i grått/kallt och vill ville hellre åt en varm nyans.

Äntligen har den kommit! Vår skivhylla från Tylko. Hos Tylko kan man skräddarsy förvaringsmöbler, i vårt fall vinylförvaring. Hyllorna finns i flera olika varianter och färger och vi fastnade för en 140 cm lång bänk i gult! Ett antal veckor har gått sedan vi snickrade ihop beställningen via deras sajt så det var minst sagt en efterlängtad leverans som kom från FedEx häromdagen.

Det har ju varit tyst på bloggen ett tag och detta beror såklart på att vi nu flyttat in i vår nya underbara lägga och har haft fullt upp! Renoveringen, som i och för sig inte har varit så omfattande, har ändå tagit sin tid och när den blev klar var det äntligen dags att börja packa upp flyttlådorna. Nu är det mesta uppackat och vi har kommit i riktigt bra ordning faktiskt! Det är ju nu det roliga börjar, att få placera ut möbler och saker på rätt plats! Ska bara hitta lite ny energi först, det tar på krafterna att flytta helt klart.